Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IMMOBILIER im1ωbi3lier2, sbst. pl. Anm. Tidigare användes äv. den lat. formen. Andersson (1845). 2NF (1909).
Etymologi
[jfr t. immobilien, pl., av lat. immobilia, n. pl. (ss. sbst.) av immobilis (se IMMOBIL)]
(föga br.) fast egendom. Mobilier och immobilier. ConsAcAboP 5: 170 (1681). Fliesberg HbKöpm. I. 1: 29 (1897).

 

Spalt I 230 band 12, 1933

Webbansvarig