Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IGENSÄTTA ijän3~sät2a (jfr anm. 2:o sp. 117), v. -er, -satte, -satt, -satt; se för övrigt SÄTTA, v. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[av IGEN II 1 c o. SÄTTA, v.]
(i fråga om bruklighet, särsk. i olika böjningsformer, jfr anm. 1:o sp. 116) igenfylla l. tilltäppa (en öppning l. fördjupning l. passage l. ett med en öppning försett föremål); särsk. i fråga om borttagande av öppning (ss. dörr- l. fönsteröppning) som icke längre skall nyttjas för sitt ändamål. Et hohl på väggen som varet igensat effter ett par fönster. VRP 18/8 1722. Mureriarbeten, omfattande bl. a. igensättande af tvenne dörrar i stora verkstadsbyggnaden. TLev. 1911, nr 23, s. 2. 2NF 30: 338 (1920). — särsk.
a) bärgv. i fråga om fyllande med ofyndigt bärg av de urholkningar som bildas vid gruvbrytning. SvTidskr. 1873, s. 93. Takbrytning med igensättning. Wetterdal Grufbr. 215 (1878). 2NF 27: 345 (1918).
b) (i fackspr.) i pass. med intr. bet., förr äv. refl.: tilltäppas, tillstoppas. Då masugnsstället står i fara at igensättas af osmälte malmer. Rinman 1: 501 (1788). JernkA 1829, s. 422 (refl.). 2NF 17: 100 (1912).
Ssgr (till a; bärgv.): IGENSÄTTNINGS-BRYTNING. gruvbrytning med igensättning av de uppkomna rummen. JernkA 1879, s. 587. 2NF 19: 1277 (1913).
-GRUVA, r. l. f. gruva som brytes med igensättningsmetod. Roos Skugg. 290 (1891). JernkA 1900, s. 599.
-METOD. metod(en) att bryta med igensättning; metod för igensättningsbrytning. Den så kallade takbrytnings- och igensättningsmetoden. LfF 1875, s. 94. JernkA 1888, s. 54. Därs. 1897, s. 55.

 

Spalt I 135 band 12, 1933

Webbansvarig