| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IGEN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 116 f.):
1) (numera knappast br.) bringa (ett sår l. en sårad kroppsdel) till läkning. Berchelt PestOrs. H 4 a (1589). (Petrus högg av örat på översteprästens dräng) Hwilket Christus igenlechte. Bullernæsius Lögn. 130 (1619). Dalin (1852).
2) i pass. l. (i sht förr) intr.: komma till läkning, läkas; numera knappast br. utom i p. pf. Thes dödzsåår wardt igenläkt. Upp. 13: 3 (Bib. 1541; NT 1526: lääct; Bib. 1917: läkt). Abelin MTr. 57 (1902). särsk. geol. oeg., om bärgspricka o. d.: hopläka(s). Cronstedt Min. 50 (1758). I några fall står kopparkisens förekomst i tydligt samband med gamla igenläkta sprickbildningar. SvRike I. 1: 125 (1899). —
-LÄMNA, -ing.
1) till II 2 a: lämna tillbaka, återlämna; förr äv. med indirekt obj. Jag har att igenlemna dig denna agraff. Almqvist DrJ 340 (1834). Östergren (1928).
2) (†) till II 6: kvarlämna (ngn l. ngt); lämna (ngt) övrigt; lämna (ngn) efter sig (då man dör). Dhe igenlemnadhe Fader- och Moderlösa Barns beklagelige tillståndh. VDAkt. 1661, nr 214. Lind (1738, 1749; under igenlefva). —
(II 1) -LÄSA, -ning (Lind 1: 1004 (1749)). (numera bl. arkaiserande l. bygdemålsfärgat) gm låsning tillsluta, låsa igen, låsa till; jfr IGEN-LÅSA. Fongahwset funnom wij jw granneligha igen läst. Apg. 5: 23 (NT 1526; Bib. 1917: stängt). Dörren var igenläst. Nyblom Hum. 129 (1874). särsk. (†) bildl.: omöjliggöra åtkomsten av (ngt). Snön smälter, förvandlas till is och igenläser Renbetet nästan årligen. Renbeteskomm. 1907, I. 2: 80 (1844). —
(II 1) -LÄTA. (†) tillsluta; stänga igen om (ngn); jfr IGEN-LÅTA. Then ther vpläter, och ingen menniskia igen läter. Upp. 3: 7 (NT 1526). Schenberg (1739). —
(II 1, 1 c) -LÖDA, -else (†, Lind 1: 1619 (1749)), -ning. tillsluta l. tilltäppa (ngt) gm lödning; löda igen; förr äv.: löda ihop l. limma ihop. Then en dåra lärer han igenlödher skrelle (dvs. ett sprucket lerkärl). Syr. 22: 7 (1536). (Sedan) hålet blifvit igenlödt (osv.). TT 1873, s. 258. Östergren (1928). —
1) gm erläggande av pängar o. d. (åter)förvärva (ngt vartill man har lösningsrätt), (åter)inlösa, lösa igen. Vlffaasa gard oc godz .. varder igen löst för then summa thet är pantsat fore. G1R 1: 4 (1521). Malmström Hist. 5: 241 (1877).
2) friköpa; numera bl. (i religiös stil, föga br.) bildl., om Gud: befria (från syndens l. dödens våld), frälsa, förlossa, återlösa. J weten ath j icke medh förgengelighit sylff eller guld igen löste ären frå thet fåfenga leffuerne. 1Petr. 1: 18 (NT 1526; Bib. 1917: I haven blivit ”lösköpta”). Wirsén Vint. 269 (1890). —
(II 2 a) -LÖSEN. (†) handling(en) att igenlösa (i bet. 1) ngt, igenlösning. HH XIII. 1: 70 (1562). Wåre Vpbördzmän .. opålagde äre till att vpbähre den Contribution till Elfzborgz Igenlösen. SUFinlH 4: 303 (1614). Schultze Ordb. 2845 (c. 1755). —
(II 1 c) -MULEN. (föga br.) alltigenom täckt av moln. Den igenmulna sydvästhimlen. Sparre Kryss 57 (1920). —
-MURA, -ning. [fsv. i gen mura]
1) (†) till II 1 a: gm anbringande av en mur spärra (en väg), mura för. Han haffuer igenmurat min wägh medh huggen steen, och mina stijghar igentäpt. Klag. 3: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: murat för).
2) till II 1 c: gm murning fylla l. tilltäppa (en öppning l. fördjupning), mura igen; äv. bildl. Thett smale fensteret schall bliffwe igen muredt. Johan iii (1572) i HB 1: 189. Ett blekt ansikte med det vänstra ögat igenmuradt, skiftande i blått. Lundegård Prom. 1: 178 (1893). —
(II 1 c) -MYLLA, v., -ning. fylla (en fördjupning) med mull l. jord, igenskotta, mylla igen. Oveld i betraktelsen förliker sig icke genast med sorgen vid en nyss igenmyllad graf. Rydberg i 2SAH 56: 222 (1879). Fårorna igenmyllas efter verkställd sådd. Abelin MTr. 43 (1902).
Spalt I 129 band 12, 1933