Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÖTTRING höt3riŋ2 l. HÖTRING hø3triŋ2, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(höt- 1861—1915. hött- 1875 osv.)
Etymologi
[sv. dial. (Smål.) hötring, sannol. besläktat med HÖTA, v.2, i vilket fall benämningen har avseende på det förhållandet att fågeln vid uppsökande av sin föda (smärre musseldjur o. maskar) på sandiga havsstränder brukar borra ned näbbet i sanden o. vända stenar (jfr t. steinwälzer ss. benämning på fågeln)]
(i vissa trakter, folkligt, samt zool.) den till familjen brockfåglar hörande fågeln Morinella interpres Lin., roskarl. Wahlström ExkFauna 54 (1861; fr. Smål.). FoFl. 1915, s. 53 (fr. Öland).
Ssg: HÖT(T)RING-SLÄKTE(T). zool. släktet Morinella M. & W., roskarlssläkte(t). NF (1883). 2NF (1909).

 

Spalt H 2416 band 12, 1932

Webbansvarig