Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÖRNA 3rna2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[fsv. hyrna, sv. dial. hörna, motsv. isl., nor. dial. hyrna, hörn på yxa; avledn. till HORN; jfr HÖRN; i bet. 24 föreligger elliptisk bildning till HÖRN-KÄGLA resp. -STÖD o. -SPARK (-KAST l. dyl.)]
1) (i sht i vissa trakter, vard.) hörn (se d. o. 1). En af .. (säckarna hade) vid nedtagandet i Båten, gått sönder i ena hörnan, då Caffébönor utrunno. TörngrenMål. 263 (1802). Larsson Solsid. 7 (1910). — särsk.
a) motsv. HÖRN 1 b, om gathörn. Bakelsegumman, som satt i Hantverksbackens hörna. Bergegren Strejkl. 237 (1907).
b) motsv. HÖRN 1 c; vrå. DN 1899, nr 10463 A, s. 3. Han läste (i boken) under frukostrasten i sin hörna på det lilla kaféet, där han brukade sitta. Oljelund GrRidd. 205 (1926).
2) (vard., föga br.) = HÖRN-KÄGLA. Hörnan föll. Bellman (BellmS) 1: 189 (1770, 1790). Dalin (1852; angivet ss. familjärt; med hänv. till hörnkägla). WoJ (1891). FoU 15: 94 (1902).
3) (†) på hästfot: hörnstöd. Florman HästKänned. 101 (1794).
4) idrott. om hörnspark; äv. om hörnkast l. hörnslag. LD 1911, nr 204, s. 2. Den första svenska hörnan vid belgiska målet blev resultatlös. SvD(B) 1924, nr 147, s. 9.

 

Spalt H 2392 band 12, 1932

Webbansvarig