| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÖGELIG l. HÖGLIG, adj.; superl. -ligast (VDAkt. 1689, nr 224) l. -ligst (Ekeblad Bref 1: 9 (1649)). adv. =, -A, -EN, -T, se HÖGELIGEN.
(†) hög.
1) = HÖG, adj. 10 d α; om ära. S(venska) menn / j wachten edher ænn. / edher högheligha æhro. Visb. 2: 167 (c. 1600).
2) = HÖG, adj. 12 c; om straff. Så framt j icke vele lijdha ther högielig straff före. G1R 4: 273 (1527).
3) = HÖG, adj. 14 c; om löfte o. d. (Hans) högeliga förplictilse at han effter thenna dagh idher ingen orett .. göra .. wil. G1R 7: 165 (1530).
a) om önskan, åstundan o. d.: stark, livlig, intensiv. G1R 1: 232 (1524). Theras högeliga önskan och åstundan. Lag 1734, Stadf. s. 2 (1736). Enligit Dess Högeliga längtan. VDAkt. 1783, nr 615.
b) om sorg, smärta o. d.: häftig, stor; jfr HÖG, adj. 15 f γ. Så är thet .. / .. een högelig quidha, / at man haffuer mörkret kärt, / och må ey liwset lijdha. Ps. 1536, s. 75; jfr Ps. 1695, 222: 6. Så är detta min högeliga klaga, att (osv.). VDAkt. 1679, nr 8.
5) = HÖG, adj. 15 g; om meningsyttring, beröm, tack o. d. l. bön l. uppmaning o. d.; äv. i uttr. till det högeligsta, på det kraftigaste l. innerligaste. O herre .. geff acht vpåå mina högheligha förmaning. OPetri MenFall O 3 b (1526). Fosz 489 (1621). För hvilket jag min aldrakäraste farkär till det högeligste att betacka hafver. Ekeblad Bref 1: 9 (1649).
Spalt H 2294 band 12, 1932