Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄRSKEN hær3sken2, adj. -ket; -kne, -kna; -knare; adv. -KET; äv. (jfr anm. nedan) HÄRSK hær4sk, adj. -are; adv. -T.
Ordformer
(härsk VarRerV 21 (1538), Rydberg KultFörel. 4: 205 (1887), Östergren (1928; angivet såsom mindre vanligt än härsken). härskt, n. sg. o. adv. VarRerV C 2 b (1579), TLev. 1900, nr 35, s. 2, Östergren (1928). härst, n. sg. Oec. 81 (1730). härsken NorrlS 1: 305 (1539: hersken; rättat efter hskr.) osv. härsket, n. sg. o. adv. Hammarsten FysiolK 411 (1883) osv. härskit, n. sg. Aschaneus HwsRegl. 12 (1614), Fosz 545 (1621). härskigt, n. sg. Broocman Hush. 6: 49 (1736). härsker (i bet. 2) Olffson WijsaM C 4 a (1635), Lind (1749; under barsch). — hersk(-) 1539—1757. härsk(-) 1538 osv. Anm. Formen härsk är den vanligaste ända fram till midten av 1800-talet, men torde numera bl. användas ngn gg bygdemålsfärgat i n. sg. obest. Hos Boivie SvSpr. 186 (1820, 1834) betecknas härsken ss. tillhörande ”hvardagsspråket”. Moberg Gr. 169 (1815) skiljer mellan sg. obest. härsk o. best. härskne, -na; enl. Weste (1807) användes äv. pl. obest. härskna; Dalin (1852) m. fl. anföra härsk ss. sg. o. härskna ss. pl. Av WoJ (1891) angives härsk ss. sällan förekommande utom i n. sg. obest.)
Etymologi
[y. fsv. (PMånsson 341) hersker, i bet. 1, Sv. dial. härsk, motsv. nor. dial. hersk, i bet. 1 o. 2, färöiska herskin, illasmakande, o. nära besläktat med d. harsk, härsken, mnt. o. t. harsch, hård, sträv o. d., samt det från nord. spr. lånade meng. harsk, eng. harsh, sträv, kärv, barsk, o. d.; jfr isl. herstast, uppträda barskt, samt mht. hare, here, t. herbe, bitter, skarp o. d.; av flertydigt urspr.; formen härsken torde vara nybildad under påvärkan av HÄRSKNA]
1) om fett (födo)ämne (t. ex. smör o. fläsk samt vissa fisksorter o. oljor): som har frän (skarp, sträv) l. bitter smak l. lukt; ankommen, ngt skämd; äv. om dylik lukt o. smak. VarRerV 21 (1538). Härsk sill. Svart G1 6 (1561). Härsk kokosolja. Skogman Eug. 2: 30 (1855). I beröring med luften, särskildt vid inverkan af solljus, blir smöret härsket. Hammarsten FysiolK 411 (1883). Man bör .. känna efter att fläsket .. ej har härsken lukt eller smak. Walin Födoämn. 50 (1906).
2) bildl. (jfr 3, 4); särsk. (starkt vard.) om person: som befinner sig i bakrus, som är ”dagen efter”. Han är lite härsken i dag, förty vi sutto uppe något i går kväll. Engström 1Bok 6 (1905).
3) [åtminstone numera uppfattat ss. bildl. anv. av 1] (starkt vard., numera mindre br.) om person: ovänligt stämd, avvisande; vresig, förargad, ”ond”; särsk. i uttr. vara härsken på ngn, förr äv. vara ngn härsk. Visb. 1: 113 (c. 1620). (Han) war honom bådhe, härsker och argh. Olffson WijsaM C 4 a (1635). Nu tror hon, att jag ä’ alldeles fördömdt härsken på henne. Janson Gast. 148 (1902). Han kom och väckte gumman .. och bad henne inte vara härsken. Engström Glasög. 33 (1911). (†) En bask eller härsker karl. Lind 1: 299 (1749).
4) (†) om röst: skrovlig, sträv? Düben Boileau Sat. 19 (1722). En ganska välvillig, men derjemte mycket härsk röst. Almqvist AmH 2: 191 (1840). jfr: De sjöngo på en härskt (dvs. gällt?) skärande melodi. Almqvist Smar. 70 (1845).
Avledn. (till 1): HÄRSKAKTIG, adj. (†) ngt härsken. Wollimhaus Ind. (1652). —
HÄRSKENHET, förr äv. HÄRSKHET, r. l. f. (härsk- 1640—1889. härsken- 1640 osv.) Linc. (1640). TT 1875, s. 211. WoH (1904).
Ssg: härskenhets-grad. (i fackspr.) Med härskenhetsgrad menar man antalet kcm 1/10 normalt natron, som neutraliserar de fria fettsyrorna i 1 gram fett. TLandtm. 1897, s. 24. —
HÄRSKNA, se d. o.

 

Spalt H 2134 band 12, 1932

Webbansvarig