| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄRNAD hä3rnad2 l. hæ3-, r. (l. m. l. f.) (Afzelius Sag. XI. 1: 44 (i handl. fr. c. 1700) osv.; m. Sahlstedt (1773), LoW (1911; jämte r.); f. Lind (1749)) ((†) n. Lind (1749), ESjöberg 224 (1824)); best. (numera föga br.) -en (Adlerbeth Æn. 30 (1804), Lönnberg FnordSag. 1: 23 (1870)); pl. (numera knappast br.) -er (Brask Pufendorf Hist. 85 (1680), Holmberg Nordb. 519 (1854)).
urspr. o. vanl. i fråga om forntida förh. i Norden: härjningståg, i sht till sjöss; krigståg, ”härfärd”; krig, örlig; numera nästan bl. (hist. l. i vitter stil) i sådana uttr. som draga (ut) l. ligga l. vara, stundom fara (ut) i härnad; förr äv. i uttr. resa i härnad o. d.; förr äv.: härjning, sjöröveri. Han war lenge i Hernad (siöröfwerii). Verelius Gothr. 18 (1664). Se Krigarn blod och härnad andas. Kellgren 2: 272 (1789). Härnadens blodiga lek. Geijer I. 3: 181 (1811). En son, den ende han ägde sig närmast, / Fjerran i härnad dragit och stred i det Turkiska kriget. Runeberg 1: 313 (1841). Hvarje sommar låg .. (Erik Emundsson) i härnad. Starbäck Lb. 47 (1865). (†) The härnader eller Röfwerijen, som widh the Barbariske hambnarna föröfwas. Brask Pufendorf Hist. 85 (1680; t. orig.: Die Raubereyen). — särsk. (i sht i vitter stil) bildl.; företrädesvis i uttr. draga i härnad (e)mot (ngt) o. d., gå till strids mot l. angripa (ngt). Wallin Rel. 4: 122 (1824). Huruvida Runeberg haft någon direkt anledning att draga i härnad mot pietismen måste lämnas oafgjordt. Söderhjelm Runebg 2: 93 (1906). (†) När Jägarn än omkring Dianas lunder / Mot skogens djur i lycklig härnad far. JGOxenstierna 1: 73 (1805).
-SKEPP. (arkaiserande, föga br.) (forntida) krigsskepp, härskepp. 1VittAH 4: 278 (1783). Wrangel SvFlBok 33 (1897). —
-TÅG. krigståg; äv. oeg. l. bildl. Atterbom i Phosph. 1812, s. 5. Bien drogo ut på härnadståg bland blommor och gräs. Lönnberg Ragnf. 144 (1873). Snorre berättar om Agne, att han företog ett härnadståg till Finland. Rig 1919, s. 51.
Spalt H 2125 band 12, 1932