Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄNGIVA 3n~ji2va, v. -giver, -gav, -gåvo, -givit, -given; äv. HÄNGE ~je2, pr. -ger, sup. -gett; se för övr. GIVA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING (numera föga br., Atterbom Lyr. 3: 103 (1815), Söderhjelm ItRenäss. 327 (1907)).
Etymologi
[jfr d. hengive, t. hingeben; av HÄN 2 c o. GIVA, v. — Jfr HÄNGIVEN]
1) (†) giva från sig, överlämna; giva ss. offer, offra. Och som vij i sådane tijder gerna, ovägerligen och uthan alt vedertahl hvad påfodrat vart hengofvo. RARP 9: 381 (1664). Flickor .. hängåfvos till draken Python för att afväpna jordgudinnans vrede. Bremer GVerld. 6: 141 (1862). Den mensklighet, för hvars steg framåt på vägen till klarhet de hängifvit sitt lif. Feilitzen Mariakult. 11 (1874).
2) refl., om person: överlämna sig (åt ngt l. ngn); dels i förb. med bestämning inledd av prep. åt (förr ngn gg i l. till), dels absolut.
a) (i sht i högre stil o. religiöst spr.) utan hänsyn till sig själv l. med självförsakelse o. undergivenhet helt överlämna sig (åt ngn l. ngt), lämna sig (i ngns hand); offra sig (för ngt); ofta i absolut anv.: offra sig, försaka sig själv. En qvinna, som alltid med öppet sinne hängifvit sig åt det heliga. Melin JesuL 2: 281 (1843). Sjelfviskheten .. / Kan icke ge sig, kan sig ej hängifva — / All vänskaps början. Börjesson E14 92 (1846). Ditt (dvs. Kristus’) eviga lif består just i att hängifva dig sjelf .. åt honom (dvs. Gud). Wikner Tank. 11 (1872). PT 1897, nr 299, s. 3. — särsk. (i sht om kvinna): skänka (ngn) hela sin kärlek o. ömhet; giva sig (åt ngn). Under Agamemnons frånvaro hängaf sig hans gemål Klytaimestra åt Aigistos. Risberg Aisch. V (1890). Att du framdeles med hela ditt hjärta hängifver dig till den jordiske brudgum Gud åt dig utsett. Rydberg Vap. 129 (1891). Bergh Konst 210 (1903, 1908).
b) låta (ngt) taga ens intresse l. strävan o. omsorg i anspråk, odelat ägna sig (åt ngt); gå upp l. försjunka (i ngt). Atterbom Minnest. 2: 25 (1840). Redan från unga åren hade .. (han) hängifvit sig åt lagfarenhetens studium och öfning. Valerius 2: 280 (1841). Han var icke i sinnesförfattning att länge hänge sig åt någon skönhetsnjutning. Siwertz Sel. 2: 86 (1920). Den barnsliga iver, varmed människorna hänge sig åt sina intressen och strävanden. Böök 4Sekl. 8 (1928). Man hängav sig åt den vådliga framfarten (med bilen) med ett slags vällust. Siwertz JoDr. 169 (1928).
c) i fråga om känsla l. stämning l. intryck o. d.: låta sig överväldigas l. gripas (av), giva fritt lopp (åt). Rydberg Sägn. 60 (1874). Åt den .. känslan (dvs. hatet) hängav han sig med .. välbehag. Hallström Händ. 293 (1927). (Det) höves .. icke en filosof att .. hänge sig åt sinnets bitterhet. Siwertz JoDr. 130 (1928).
d) i fråga om last, lättja, utsvävningar o. d.: föra ett liv (i) l. nedsjunka (i last, lättja o. d.), låta (last o. d.) få herravälde över sig; stundom närmande sig bet.: vara hemfallen (åt lättja o. d.). Människor, hvilka hängifva sig däråt (dvs. åt dryckenskapen), blifva vanligen ej gamla. LbFolksk. 75 (1890). Dess (dvs. staden Vinetas) invånare hängav sig olyckligtvis åt övermod och praktlystnad. Lagerlöf Holg. 1: 161 (1906); jfr c.
Avledn.: HÄNGIVELSE, r. l. f. [jfr d. hengivelse]
1) (i högre stil, knappast br.) till 1: hängivande, offrande. Sonen var .. den förkroppsligade hängifvelsen af Sig och sitt allt såväl åt Fadren som åt verlden. Rudin 1Evigh. 1: 693 (1873, 1878); jfr 2.
2) till 2: handlingen l. förhållandet att hängiva sig, hängivande; förr äv.: hängivenhet.
a) (i sht i högre stil och i religiöst spr.) till 2 a. Elgström Frunt. 96 (1809). Det fädernesland, för hvilket han med så stor hängifvelse stridt och blödt (osv.). CGNordforss i 2SAH 10: 235 (1822). Det tillhör fräckheten .. att .. fordra den sinnliga hängifvelsen såsom bevis på kärlekens frihet och innerlighet. SvLittFT 1835, sp. 813. Att vid sidan om själfhäfdelsen på allvarets väg går en annan tendens, som är lika nödvändig. Det är hängifvelsens tendens. Göransson UndersRel. 1: 71 (1904). Sabbat .. det vill säga .. en dag ägnad åt religiös hängivelse. DN(A) 1931, nr 28, s. 6.
b) (tillf.) till 2 b. Framföres den (dvs. kammarmusiken) .. med en sådan hängivelse och en sådan känsla för andliga valörer, som de fyra konsertgivarna lade i dagen, blir den en upplevelse av djup och varaktig verkan. SvD(A) 1930, nr 27, s. 7. särsk. (†) med bestämning inledd av prep. till: hängivenhet för (ngt). En brinnande hängifvelse till den sköna konsten och vördnad för heliga minnen. Nicander Minn. 1: 297 (1831).
c) (tillf.) till 2 d. En vild hängifvelse åt vällust och laster. Rydberg Ath. 232 (1859).

 

Spalt H 2034 band 12, 1932

Webbansvarig