Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÅRDUK 3r~dɯ2k, r. (l. m.); best. -en; pl. (i bet.: stycken av hårduk) -ar (BoupptRasbo 1750) ((†) -er G1R 22: 422 (1551)).
Etymologi
[fsv. harduker; av HÅR, sbst. 1 d, o. DUK; jfr HÅR-DOK]
glatt, gles vävnad (vanl. med lärftsbindning) av djurhår (tagel), stundom med bomullsvarp; tageltyg; jfr HÅR-TYG, STRAMALJ; äv.: stycke av dylik vävnad. Två granne (dvs. fina) hårduker. G1R 22: 422 (1551). Koka .. (körsbären) hel miuka i vatten och krama dem sedan genom en gles hårduk. Warg 37 (1755). Eldskärmen, sydd på hårduk. Crusenstolpe Mor. 2: 295 (1840). Östergren (1928). — jfr GAS-HÅRDUK.
Ssgr: HÅRDUKS-FÖNSTER. jfr NÄT-FÖNSTER. BoupptVäxjö 1831. Till inredningen (i rummen på Drottningholm) hörde (under slutet av 1600-talet bl. a.) .. hårduksfönsterna. Böttiger Drottnh. 84 (1889).
-PÅSE. Man (silar) saften igenom en hårduks påssa. Linné Sk. 401 (1751).
-SIKT. hårsikt. OrdnLilleTull. 1658, s. B 4 b. Tholander Ordl. (c. 1875).
-SIL. hårsil. Wåhlin LbLandth. 76 (1804). LAHT 1884, s. 122.
-SÖM. (förr) söm (broderi o. d.) utförd (utfört) på hårduk. Stohls-Öfuerdrager af Hårduks-Sömm. DA 1771, nr 22, s. 3.
-VÄVNAD.

 

Spalt H 1856 band 12, 1932

Webbansvarig