Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÅP hå4p, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (SthmSkotteb. 1521, s. 227, osv.) ((†) -er (möjl. delvis att föra till sg. HÅPA) SvTr. 4: 87 (1527), Tegel E14 36 (1612); håpier KrigA 1555: 8 (1555)); förr äv. HÅPA, r. l. f. l. m.; best. -an; pl. -or (SUFinlH 3: 153 (1611)).
Ordformer
(haap 1521. haep 1555. hop 1552. hå(å)p 1527 osv. håpp 1543 (: håppen, best.). håpa 1561—1761 (: håpan, sg. best.))
Etymologi
[fsv. ha(a)par, pl., ”håpar”, (ä.) sv. dial. (norra Norrl., Finl. o. Östersjöprov.) håp (fors)-båt, av fin. haapio, (större l. mindre) båt, urspr. av asp, till haapa, asp (jfr HAPARANDA, eg.: aspstrand); jfr RSaxén i Landsm. XI. 3: 120 (1897)]
benämning på olika slags båtar l. fartyg; dels, urspr. (numera bl., starkt bygdemålsfärgat, i vissa trakter) om smärre, ofta hopsydda (tidigast möjl. ur aspstockar urholkade) båtar använda i sht vid forsfärder; jfr FORS-BÅT; dels hist. om sannol. företrädesvis under 1500-talet i sht i fraktfart begagnade fartyg (trol. av medelstorlek o.) drivna med åror o. segel. SthmSkotteb. 1521, s. 227. Håper, somme med Tije och szomme med Tolff par årer. G1R 17: 345 (1545). Därs. 25: 47 (1555). De hade .. (vid Lule älv) försvarliga båtar, och eij sådane håpar som uti Umeå Lapmark, h(vil)ka voro hopsydda. Linné Bref I. 1: 320 (1732). Högström Lapm. 111 (1747).

 

Spalt H 1803 band 12, 1932

Webbansvarig