Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HYSSJIG, adj., l. HYSSJOT, adj., n. =.
Ordformer
(hyssiog c. 17301764 (: brunhyssioga, pl.). hyssjot (hij-) c. 1640c. 1740 (: Gråhyssiote, pl.). hyskiot c. 1670 (: gråå hyskiote, sg. best.). hysig 1703 (: gråhysiga, sg. best.). hyschig 1771 (: grå-hyschig)1840 (: gråhyschighet))
Etymologi
[fsv. ysiotter, sv. dial. hyssjig, hyssjut, yssjug; jfr ä. d. ysset, nor. hyskjutt, gråsprängd (om hår); avledn. av ett nord. *ysia, falnande aska, motsv. isl. ysja, eld; jfr nor. usle, kolstybb, svart rök, isl. usli, glödande aska, mht. usele, glödande aska]
(†) skiftande mellan två färger; spräcklig; särsk.: gråskimlig, gråsprängd. JBureus (c. 1640) i 3SAH 23: 332. Neptun then hijszjote, salt-siöskumig’ i Skägget. Stiernhielm Cup. 3 (1649, 1668). Vårt huffvud hyssiot blijr. Westhius Vitt. 11 (1675). Broman Glys. 3: 160 (c. 1730; om färg hos häst). — jfr BRUN-, GRÅ-HYSSJIG.

 

Spalt H 1676 band 12, 1932

Webbansvarig