Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HYSKEN hys4ken, äv. 32, sbst.2, n.; best. -et; pl. =; förr äv. HÖSKA, f.; pl. -or.
Ordformer
(hysk- 1798 osv. höska c. 1847)
Etymologi
[sv. dial. hysk(en), hösk; jfr d. hysken, nor. husk, hölster, fodral; eg. samma ord som HYSKEN, sbst.1]
skom.
1) vart o. ett av de läderstycken som användas för att giva en läst den passande formen, i sht i vristen. BoupptVäxjö 1798. 1SkomOrdl. (c. 1847). SvSkoT 1926, nr 10, s. 10. jfr LÄDER-HYSKEN.
2) utsågad del av vristpartiet på en läst vilken kan borttagas för att lästen lättare skall kunna sättas i l. dragas ur. SvSkoT 1926, nr 10, s. 10. jfr TRÄ-HYSKEN.
Ssg: (2) HYSKEN-PINNE. (förr) liten träpinne som fasthöll hyskenet vid lästen. 2SkomOrdl. (c. 1847).

 

Spalt H 1674 band 12, 1932

Webbansvarig