Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HYGEL, äv. HUGEL, r. l. m.; pl. -glar (RP, Spegel GW 47 (1685)) l. -gler (Sylvius Curtius 680 (1682)).
Ordformer
(-u- 1682—1707. -y- 1646—1769)
Etymologi
[av t. hügel (dial. äv. hugel), i avljudsförhållande till HÖG]
(†) kulle, höjd, backe. RP 11: 475 (1646). På Klippor och Hyglar. Rålamb 8: 60 (1691). Möller (1745; under hauteur). Ihre (1769).

 

Spalt H 1614 band 12, 1932

Webbansvarig