Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HYCKLA, sbst.1, anträffat bl. i pl. best. -orna
Etymologi
[jfr sv. dial. hykkäl, m., häl, hykklar, hykklor, pl., bakben, hasor, isl. hækill, nor. høkel, knäled på bakben, has; avledn. av en germ. stam hōk-, i avljudsförhållande till stammen i HAKE, sbst.2]
(†) has; anträffat bl. i uttr. sitta på hycklorna, sitta på huk, huka. Lind (1749).

 

Spalt H 1595 band 11, 1932

Webbansvarig