Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HUSKIG hus3kig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[sv. dial. huskug, som börjar rysa, huski, ohygglig, ruskig, huskot, om väderlek: rå; jfr nor. husken, som känner rysningar, om väder: gråkall; avledn. av sv. dial. huska, huskäs, rysa, resp. nor. huska, rysa; jfr t. dial. (Bayern) huscheln, rysa; besläktat med HU]
(bygdemålsfärgat, i vissa trakter) ruskig. Gudskelof att du kom hem, det är så tråkigt och ”huskigt” då du är borta. Wetterbergh Penning. 343 (1847). Högberg Utböl. 1: 3 (1912).

 

Spalt H 1508 band 11, 1932

Webbansvarig