Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HUSBLOSS hɯ3s~blos2, stundom äv. HUSBLÅS ~blå2s, n. ((†) r. l. m. Nordforss (1805), Ekenberg (o. Landin) 415 (1891)); best. -et (ss. r. l. m. -en); förr äv. HUSBLÅSA, r. l. f.
Ordformer
(hu(u)s- 1578 osv. huss- 1797—1855. -bloss 1756 osv. -blos 1743. -blåss 1583—1873. -blå(å)s 1578—1906. -blåes 1640. -blåsa 1669—1749)
Etymologi
[jfr d. husblas; efter nt. hus(en)blase, t. haus(en)blase, av mnt. husen resp. t. hausen, stör (se HUSE), o. blase (se BLÅSA, sbst.). Formen -bloss beror på anslutning till BLOSS, möjl. äv. på förkortning i icke huvudtonig stavelse. Formen -blåsa är övers. av (n)t. blase]
limpreparat beredt av det inre lagret av simblåsan hos störfisken Acipenser huso Lin. o. vissa andra arter av störsläktet; äv. allmännare, om dyl. preparat beredt av inälvor, skinn, fenor o. d. av dessa l. vissa andra fiskar, ävensom om efterapningar härav; jfr FISK-LIM. 2VittAH 8: 120 (1578). Husblås göres af blåsorna i cablio och långor. Widegren 79 (1788). Almström Handelsv. 518 (1845). Husbloss nyttjas till munlim, muschplåster och diverse tekniska preparat. 3NF (1929).
Ssgr: HUSBLOSS-FISK. (†) = -STÖR. Nemnich Naturg. 1: 45 (1793). —
-GELÉ. till gelé stelnad lösning av husbloss. Åkerman KemTechn. 2: 575 (1832). WoJ (1891). —
-LIM. Berzelius Kemi 6: 814 (1830). WoJ (1891). —
-STÖR, m. l. r. störarten Acipenser huso Lin., av vars simblåsa husbloss beredes; jfr HUSE. Dalin (1852; med hänv. till husare). Nilsson Fauna 4: 704 (1855). (Stuxberg o.) Floderus 1: 611 (1901). —
-VATTEN. (†) i vatten upplöst husbloss. HushBibl. 1757, s. 29. Rinman 2: 1053 (1789).

 

Spalt H 1485 band 11, 1932

Webbansvarig