Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HURRA hur3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (mindre br., GMArmfelt (1786) hos Tegnér Armfelt 1: 182, Lagerlöf Länk. 261 (1894)).
Etymologi
[avledn. av HURRA, interj.]
ropa hurra (ss. uttryck för hyllning l. bifall o. d. l. ss. äggelserop vid anfall, stundom äv. ss. uttryck för hån, missnöje l. hot). Posten 1769, s. 416. (Folkmassan inslog) fönstren med gatstenar, under hurrningar och grofheter eller hotelser mot egaren. Wingård Minn. 8: 85 (1848). Man har hurrat och skrikit sig hes af förtjusning (vid fotbollstävlingarna). Vallentin London 254 (1912). — särsk.
a) (tillf.) med innehållsobj. Drucken pöbel hurrar / Sitt glada bifall till orakelspråken. Tegnér (WB) 8: 41 (1839).
b) (vard.) i uttr. (det är) ingenting l. inte mycket o. d. att hurra för, (det är) just ingenting l. inte mycket osv. att vara stolt över l. skryta l. braska med, (det är) obetydlig(t) l. enkel(t) l. tarvlig(t) l. dålig(t) nog. Berndtson (1880). Jag skulle unnat dig en bättre man. För den här är då inte mycket att hurra för. Geijerstam Aldrig 51 (1891). SvD(A) 1929, nr 206, s. 5.

 

Spalt H 1436 band 11, 1932

Webbansvarig