Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HUNTER hun4ter, äv. med (mer l. mindre) eng. uttal, m. l. r.; best. -n; pl. -trar.
Etymologi
[av eng. hunter, jägare, jakthäst, till hunt, jaga, besläktat med HINNA, v.]
(i fackspr.) mycket snabb o. uthållig engelsk l. irländsk jakthäst av full- l. halvblod. Wrangel HbHästv. 1057 (1886). SD 1900, nr 187, s. 5. BonnierKL (1924).

 

Spalt H 1433 band 11, 1932

Webbansvarig