Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HUMOR, sbst.1, m. Anm. Stundom förekommer lat. pl. humores. BOlavi 36 b, 194 b (1578).
Etymologi
[av lat. humor; jfr HUMÖR]
(†) vätska (i människokroppen); särsk. om var särskild av de fyra kardinalvätskorna (blodet, gula o. svarta gallan samt slemmet), av vilkas riktiga blandning hälsan förr ansågs bero (se HUMORAL-PATOLOGI). Någre äre som en salt humor eller wäske medh sigh haffua. BOlavi 87 a (1578).
Avledn.: HUMORAL, se d. o.
HUMORISM, sbst.1, r. [av t. humorismus] (†) med. humoralpatologi. TLäk. 1833, s. 379. Ekbohrn (1904).

 

Spalt H 1391 band 11, 1932

Webbansvarig