Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HUFT, r. (l. m. l. f.)
Etymologi
[snarast felaktigt för l. ombildat av sv. dial. (Östergötl.) huvd, m. l. f., brädbeklädnad längs takås, nära samhörigt med hovde (se HÖVD); jfr dock äv. HUV, sbst.1]
(enst., †) huvliknande överbyggnad? Jag kunde sluta, at (av de på turkarnas begravningsplatser i Smyrna jordfästa) de voro förnämst, öfver hvilka var bygd en trekantig huft af sten. Hasselquist Resa 32 (1750).

 

Spalt H 1315 band 11, 1932

Webbansvarig