| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HUDIK hɯ4dik, m.||(ig.); best. -en; pl. -ar400.
(i vissa kretsar, vard. o. skämts.) individ, kurre, ”gynnare”, ”jycke”, ”figur”; i sht i sådana uttr. som en trevlig, glad, gammal, konstig hudik. Larsen (1884). Provinsialmedicusen, som var en gammal säker hudik i diagnosen. Hedenstierna Jönsson 222 (1894). Östergren (1928; angivet ss. vard., ofta studentslang).
Spalt H 1315 band 11, 1932