Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HORISONTERA hor1isonte4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(-son- 1893 osv. -zon- 1839)
Etymologi
[avledn. till HORISONT]
landtm. inställa (ett instrument o. d.) i horisontellt läge. Horizonteringen af mätbord. JernkA 1839, s. 243. TT 1900, K. s. 96.

 

Spalt H 1217 band 11, 1932

Webbansvarig