| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HOPPLA hop4la, interj.
1) ss. äggelseord till människor l. (i sht) djur. ”Hoppla, alla mina hästar!” .. Han knallade med piskan. Didring Malm 1: 196 (1914).
2) ss. uttr. för munterhet o. glädje. Faderalla, dedadedalla, faderalla, hoppla läj! Bondeson Visb. 2: 415 (i visa sjungen av soldaterna efter hemkomsten från Danmark 1849). Hoppla, vi lever. OoB 1928, s. 393 (titel på en från t. översatt teaterpjäs ”Hoppla, wir leben”). Bergman LBrenn. 215 (1928).
3) (mindre br.) ss. uttr. för förvåning l. överraskning. Hoppla, där ha vi hattasken! SD(A) 1929, nr 200, s. 1 (om överbyggnaden på Sthlms Stadsbibliotek).
Spalt H 1185 band 11, 1932