Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HINTERTYG hin3ter~ty2g l. HINDERTYG hin3der~, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(hender- 1558. henger- 1563. hijnder- 15571603. hinder- 1527 osv. hinner- 1549. hinter- 1793 osv. hynger- 1563)
Etymologi
[av t. hinterzeug resp. en häremot svarande nt. l. ä. t. form med hinder- ss. första led; av HINTER- resp. HINDER- o. -TYG; jfr ä. d. hindertøg]
(i fackspr.) till sadel (numera i sht tyngre packsadel) hörande remtyg vars väsentliga del utgöres av en rem som löper rundt nedre delen av hästens bakdel o. hindrar sadeln att glida framåt; i ä. tid (på 1500-talet) äv. överdraget med sammet, rikt utsirat o. beslaget; äv. o. numera vanl. om liknande remtyg användt i seldon (till tyngre åkdon) för att vid körning utför sluttning mottaga trycket från åkdonet o. överföra en del av tyngden från kollret till däckeln. OPetri Tb. 166 (1527; uppl. 1929). HH 2: 27 (1548). Rätta platsen för hintertygets omkring hästens bakdel löpande rem, är ungefär en handsbredd nedom bäckenbenens bakre och undre del. Wrangel HbHästv. 460 (1885). KulsprI 1923, s. 147 (i fråga om kulsprutepacksadel). — jfr FLOGELS-, LÄDER-HINTERTYG.
Ssgr (i fackspr.): HINTERTYGS-LYFTA, r. l. f. söljrem som förbinder hintertyget o. strassremmarna o. varmed hintertyget kan spännas högre l. lägre. Lundell (1893). KulsprI 1923, s. 147.
-STROPP. stropp varmed hintertyget är fäst vid seldonets främre delar. Spak HbFältartill. 116 (1873).

 

Spalt H 943 band 11, 1931

Webbansvarig