Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HINNIG, adj.2
Ordformer
(-ig LPetri 1Post. V 7 a (1555: genomhinnigh). -og LPetri 4Post. 44 b (1555), LPetri Job. 12: 16 (1563: hinnogheet))
Etymologi
[biform till INNIG uppkommen under anslutning till HINNA, v.2]
(†) enträgen, ihärdig. Nu skeer sådant här på werldenne, at en aff them andra nödughom med trägenheet offta winner thet han begärar, Huru mykit meer kunne wij medh een stadugh och hinnogh bön förwerffua aff Gudhi, thet wij behöffue? LPetri 4Post. 44 b (1555). Därs. 48 a (1555). — jfr GENOM-HINNIG.
Avledn.: HINNOGHET, f. (†) enträgenhet, ihärdighet. När honom är affuel (dvs. kraft) och hinnogheet. LPetri Job 12: 16 (1563; Bib. 1541: Han är starck, och gåår thet igenom).

 

Spalt H 942 band 11, 1931

Webbansvarig