Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HIN hi4n, sbst.1, r. ((†) n. 2Mos. 29: 40 (Bib. 1541), Hes. 46: 5 (Därs.)).
Etymologi
[av hebr. hīn]
(i bibeln) fornhebreiskt rymdmått (för våta varor). Miöl, blandat medh en fierdung aff itt Hin stött olio. 2Mos. 29: 40 (Bib. 1541; Bib. 1917: en fjärdedels hin). Hes. 46: 5 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Bib. 1917, Ordförkl.
Ssg: HIN-MÅTT. (i bibeln) Lindgren Öfv. 3Mos. 19: 36 (1855; äv. i Bib. 1917).

 

Spalt H 916 band 11, 1931

Webbansvarig