Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HILL, sbst.3, r. l. m., l. HILLA, sbst.1, r. l. f.
Ordformer
(hill 1788. hilla 1788—1789 (: Lorthilla))
Etymologi
[av ovisst urspr.]
(†) bärgv. benämning på ett slags seg, av slagg o. sörja bestående massa som vid rostbruk inom koppartillvärkningen uppkommer av hårdrostat värk; jfr LORT-LED. Rinman (1788). — jfr LORT-HILLA.

 

Spalt H 890 band 11, 1931

Webbansvarig