| Publicerad 1931 | Lämna synpunkter |
HIEROGLYFIK hi1erog1lyfi4k l. -å1– l. -ω1-, r.; best. -en.
(i fackspr., knappast br.)
1) hieroglyfskrift; äv. bildl.: bildspråk, symbolik. CJLAlmqvist i Skandia 7: 79 (1819, 1836). De närvarande semitiska alphabeten .. utgöra ett slags hieroglyphik. Reuterdahl InlTheol. 162 (1837). BL 18: 223 (1850; bildl.). Bibelns typer, allgorier, parabler och hela hieroglyfik. AKahl (1863) hos Agardh BlSkr. 1: V. SvTidskr. 1894, s. 151.
2) läran om l. studiet av hieroglyferna; hieroglyfernas användning, uttolkning osv. Andersson (1857). Kræmer Orient. 143 (1866). Ekbohrn (1904).
Spalt H 888 band 11, 1931