Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HIERARKI hi1erarki4, r. l. f. ((†) n. (i bet. 3) Bolin Statsl. 1: 229 (1869)); best. -en l. -n (ss. n. -et); pl. (i bet. 1, 4 b) -er.
Etymologi
[jfr t. hierarchie, fr. hiérarchie; av senlat. hierarchia, av gr. ἱεραρχία, av ἱερός, helig, o. ἄρχειν (se HIERARK); jfr Pseudo-Dionysius Areopagitas skrifter Περὶ τῆς οὐρανίας ἱεραρχίας och Περὶ τῆς ἐκκλησιαστικῆς ἱεραρχίας]
1) teol. om det av Pseudo-Dionysius Areopagita omkr. 500 uppställda system enl. vilket änglarna indelades i tre rangklasser; äv. om var särskild av dessa rangklasser. Den himmelska hierarkien. JGOxenstierna 4: 30 (1815). Rydberg Magi 7, 14 (1865). Fehrman OrientK 39 (1920).
2) i sht teol. kyrkosystem som kännetecknas av ett organiserat prästerskap med skarp rangskillnad mellan de olika graderna, ofta med krav på makt äv. inom det världsliga; äv. (i sht kyrkoh.) konkretare, om detta system sådant det historiskt framträder i kyrkan; äv.: prästvälde. Brask Pufendorf Hist. 397 (1680). (Den påvliga kyrkolagen) innefattar en hop Kyrkomötens och Påfvarnas Beslut, til styrka för deras Hierarchie eller Prästvälde. Bergklint MSam. 2: 135 (1784). Hierarkiens princip, att den andeliga makten var öfver den verldsliga, och var den högsta. Geijer I. 4: 11 (1822). De två för medeltiden utmärkande inrättningarna, hierarkien och feodalväsendet. SvH 2: 518 (1905).
3) prästerskap (sådant som) i en hierarki (i bet. 2), särsk. med tanke på dess högre grader. Skranket emellan lekmän och hierarkiet. Bolin Statsl. 1: 229 (1869). 2NF (1909).
4) i överförd anv., i fråga om profana förh.
a) system som kännetecknas av skarp rangskillnad o. sträng lydnad mot förmän. DA 1771, nr 39, s. 3. Inom Akademiens sköte voro hierarchien och slentrianen fullständigt organiserade. Frey 1841, s. 132. Böök 4Sekl. 22 (1928). — jfr MILITÄR-, ÄMBETS-, ÄMBETSMANNA-HIERARKI.
b) konkret, om dyl. korporation o. d. Slafskaran i ett aristokratiskt hus utgjorde en hel hierarki af högre och lägre funktionärer. Rydberg KultFörel. 1: 229 (1884).
Avledn.: HIERARKALISK, adj. [jfr eng. hierarchal] (knappast br.) till 2 o. 4: hierarkisk. Calonius Bref 24 (1794). SDS 1904, nr 164, s. 4. —
HIERARKISK, adj. [jfr t. hierarchisch, fr. hiérarchique, kyrkolat. hierarchicus] som sammanhänger med l. utgöres l. kännetecknas av hierarki.
1) teol. till 1. Fehrman OrientK 39 (1920).
2) till 2. DA 1771, nr 121, s. 1. (Wingård) var hierarkiskt lagd. Wrangel Blåögda 37 (1908). Hierarkiska grader. Fehrman OrientK 40 (1920).
3) till 4. Embetsmannakårens hierarkiska gradation. Bolin Statsl. 2: 279 (1871). 2NF 1: 155 (1903).

 

Spalt H 886 band 11, 1931

Webbansvarig