Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HERMAFRODIT här1mafrωdi4t l. hær1-, l. -frå- l. -fro-, stundom 0104 (härrmafrådi´t Dalin), sbst. o. adj.; ss. sbst. om person m. l. f. (m. Lind (1749), f. Meurman (1846)), om djur m. l. f. l. r., om växt r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr skrivet -aphro-)
Etymologi
[jfr d. hermafrodit, t. hermaphrodit, eng. o. fr. hermaphrodite, av lat. hermaphroditus, av gr. ἑρμαφρόδιτος, eg. namn på en son av Hermes (jfr HERM) o. Afrodite (jfr AFRODIT) som enligt myten sammanväxte med nymfen Salmakis till ett dubbelväsen av man o. kvinna. — Jfr HERMAFRODITISM]
I. sbst.
1) två- l. samkönad organism; urspr. o. vanl., i sht med., om (abnormt bildad) människa med både manliga o. kvinnliga könsorgan (det ena slaget vanl. mera o. det andra mindre fullständigt utvecklat); äv., i sht zool., om djur med både hannliga o. honliga könsorgan (i fråga om högre djur utgörande en abnormitet, i fråga om vissa lägre djur regel); äv. bot. om två- l. samkönad blomma l. växt; stundom bildl. (jfr 2); jfr ANDROGYN I. Schroderus Albert. 1: 63 (1638). Rudbeck Atl. 2: 403 (1689). Många hermaphroditer skola ibland .. (hararna) finnas. Broocman Hush. 1: 95 (1736). En Hermaphrodit af Palm-slägtet. Björnståhl Resa 4: 88 (1782). Roos Son 55 (1904; bildl.). Broman o. Siwe Kahn 1: 218 (1928).
2) [efter motsv. anv. i eng.] (numera föga br.) sjöt. oeg.: segelfartyg vars tackling utgör en blandning av två tacklingstyper; vanl. om tvåmastat fartyg med briggtackling på den främre o. skonerttackling på den bakre masten: skonertbrigg. Gosselman SNAmer. 1: 93 (1833). Bergdahl Antip. 150 (1906).
II. adj., dels zool. om djur: hermafroditisk (se d. o. a), dels bot. om blomma l. växt: två- l. samkönad. En hermaphrodit blomma. VetAH 1803, s. 67. 3NF 7: 839 (1927).
Ssgr: (I 2) HERMAFRODIT-BRIGG. (numera föga br.) sjöt. skonertbrigg. NF (1883). 2NF (1909). —
(I 1) -KULA. (förr) artill. benämning på en av generalfälttygmästaren J. Siöblad 1704 konstruerad kombinerad spräng- o. brandbomb. NF (1883). —
(I 2) -SKONERT. (numera föga br.) sjöt. skonertbrigg. Gosselman SNAmer. 1: 97 (1833). Witt Skeppsb. 35 (1857).
Avledn.: HERMAFRODITISK, adj. till I 1.
a) i sht med. o. zool. om människa o. djur: dubbelkönad, tvekönad; äv. bot. om blomma l. växt: hermafrodit (se d. o. II); jfr ANDROGYN II o. ANDROGYNISK. Weste (1807). VetAÅrsb. 1906, s. 146.
b) (i sht i vitter stil, mindre br.) bildl.: sammansatt av två olikartade delar, oenhetlig, hybrid. Tegnér (WB) 6: 43 (1829). Aminoff StPtbg 541 (1909).

 

Spalt H 809 band 11, 1931

Webbansvarig