Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HEMOGLOBIN he1moglωbi4n l. hem1-, l. -åg- l. -ωg-, l. -glo- l. -glå-, l. HÄMOGLOBIN hä1m- l. häm1-, n.; best. -et.
Ordformer
(hemo- c. 1870 osv. hæmo- 1871. hämo- 1883 osv.)
Etymologi
[jfr t. hämoglobin, eng. hæmoglobin, fr. hémoglobine; eg. kortform av ämnets tidigare namn HEMATOGLOBULIN (Hammarsten FysiolK 101 (1883)), bildat av HEMATIN o. GLOBULIN (ämnen som ingå i hemoglobin). Jfr HEMATO-]
med. o. kem. det i de röda blodkropparna ingående, i oxiderad form röda, järnhaltiga äggviteämne som förmedlar syreöverföringen till kroppens vävnader o. som förlänar blodet dess röda färg, blodfärgämne. Tholander Ordl. (c. 1870). Lovén Huxley 59 (1871). Broman Männ. 1: 88 (1925). — jfr OXI-HEMOGLOBIN.
Ssg: HEMOGLOBIN-HALT, r. med. o. kem. halt av hemoglobin. FinBiogrHb. 2152 (1903).

 

Spalt H 774 band 11, 1930

Webbansvarig