Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HEMISTIK hem1istik4, r. l. m. ((†) n. Tegnér (1808) hos Mjöberg StilStud. 200); best. -en (ss. n. -et); pl. -er; förr äv. HEMISTICHIUM, n.; pl. -stichier.
Ordformer
(-stik (-stich) 1791 osv. -stichium 1753 (: -stichier, pl.)—1837)
Etymologi
[av gr. ἡμιστίχιον (lat. hemistichium), till ἡμι– (se HEMI-) o. στίχος, rad (jfr DISTIKON)]
metr. vershalva (i av cesur avdelad vers). Hof Skrifs. 136 (1753). Den sista hemistiken. Adlerbeth Æn. 348 (1804). 2NF (1909).

 

Spalt H 748 band 11, 1930

Webbansvarig