| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HEMBÄRA hem3~bä2ra l. -æ2-, v. -bär, -bar, -buro, -burit, -buren; se för övr. BÄRA, v. vbalsbst. -ANDE, -ING (i bet. 1 a, numera mindre br., IllSv. 10 (1873), Östergren (1927; angivet ss. sällsynt form)), -NING (i bet. 1 a, Berndtson (1880) osv.).
1) till HEM II 1 a.
a) i eg. anv.: bära (ngn l. ngt) hem (till bostaden); numera nästan bl. i pass. (särsk. i p. pf.) o. ss. vbalsbst. Få ngt (fritt) hemburet. Tidningen kostar, fritt hemburen, för helår kr. 25 (i annons). (Den sjuke) måste .. af 4 personer blifwa hemburen. Münchenberg Scriver Får. 188 (1725). SDS(A) 1930, nr 289, s. 2. (†) Är thet så at någon skadhe skeer aff then eld som then ene på then andra hembär till at giöra honom skadha medh. Lagförsl. 483 (c. 1606).
b) (i högre stil, numera föga br.) bildl.: föra med sig hem (ett minne o. d.). AGSilverstolpe i 2SAH 2: 315 (1802). Minnet af allt detta skall vara oss innerligt kärt att få hembära. PedT 1896, s. 709.
2) (†) till HEM II 2 a, bildl.: medföra (till hemlandet). HSH 5: 44 (1617). Att han (som önskade studera teologi utomlands) medh tijdhen en uthi Gudhs krijger inthet oöfwadt krijgsman till Swerige hembära måtte (dvs. återkomma ss. en dylik krigsman). TLiebman (1687) hos Cavallin Herdam. 5: 8. Rosenstein 1: 158 (1790).
3) till HEM II 3 a γ.
a) (numera i sht i högre stil) om person: förskaffa sig, erhålla, få, vinna. Linc. (1640; under aufero). Hvad frukt hembar du af den anda som ej var Christi Anda? Wallin Rel. 1: 38 (1813, 1825). Kärleken kräfver dock aldrig lön, blott kärlek. Jag hembar / Fullgod ömhet igän, från den första minuten jag såg dig. Wulff Petrarcab. 305 (1905). (Dirigenten) hembar tillsammans med orkestern en välförtjänt framgång. SvD(A) 1929, nr 322, s. 11; jfr α. — särsk.
α) med avs. på seger l. pris som vinnes i en strid l. tävling l. i ett meningsbyte l. en politisk kraftmätning o. d.; särsk. i uttr. hembära segern l. priset. The (dvs. ryssarna) .. en weldig seger hemburit. Gustaf II Adolf 159 (1617). Den härlige victorien, som de christne effter ett tredagigt fächtande genom Gudz bijstånd nådt och heemburit hafwe. HH XVIII. 2: 25 (1687). Vi lita på våra egna krafter och vänta att hembära segern. VL 1894, nr 214, s. 3. Östergren (1927).
β) (†) åsamka sig (åtlöje l. ledsamheter o. d.). Du skulle allenast hembära åtlöje, om du wore smittad af samma last, för hwilken du en annan straffer. Hermelin DuFour E 6 a (1683). Rosenstein 1: 287 (1796).
b) (†) om sak: förskaffa (ngn ngt), inbringa, rendera, medföra. Sådan tienst warder tigh meer Gunst, och mindre haat hembärandes. Schroderus KonFörär. 40 (1606). Bidiom .. Gudh flijtigt at .. wachta osz för otoligheet och förtwiflan. Ty thet hembär osz intet gott. Billichius GTorbjörnsdr B 2 b (1656). Bælter JesuH 4: 189 (1757).
4) till HEM II 3 b.
a) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) återställa, återbära. Grubb 54 (1665). Sådant gods (dvs. sådant som stulits, men av tjuven återställts till ägaren) kallades ”stulet och hemburet”. Hammarstedt SvForntro 46 (1920; fr. Smål.).
b) (†) ge (ngn) betalt för (ngt) med samma mynt. Effter han så falskeligen medh oss omgåt hafuer och man altidh lägenhet kan finna honom sådantt igen hembära. OxBr. 5: 408 (1626).
5) (†) stå ut med (ngt), gå i land med (ngt), bära (se BÄRA, v. 19); jfr HEM II 3 c. Icke äro de landen heller så ringa til att skatta .. i så måtto thet the (dvs. landen) then omkostnaden, som der på gången är, wäl kunna hembära. Gustaf II Adolf 142 (1617).
6) till HEM II 3 e.
a) (numera bl. i högre stil) eg.: frambära (en gåva) till (ngn); giva l. lämna l. bringa (ngn ngt); förr äv.: erbjuda (ngn ngt). VgFmT II. 6—7: 114 (i handl. fr. 1587). Sedhan Teleff war slaghen .. hemboro Götherna hans son Euriphilo rijksens regerning. Schroderus JMCr. 40 (1620). Denna uppoffring var för Clemens den tyngsta, som han hitintills hemburit åt sin lydnad. Rydberg Ath. 280 (1859). Konungarna från Tarsis och havsländerna hembäre skänker. Psalt. 72: 10 (Bib. 1917). — särsk. i sådana uttr. som hembära (ngn) tack, tacka (ngn), vara tacksam (mot ngn); hembära ngn dyrkan, ägna ngn dyrkan; hembära ngn lov, betyga ngn sin vördnad gm att prisa honom; förr äv. hembära ngn ngns hälsning l. vördnad, framföra till ngn ngns hälsning osv. Som en brun vthan watn han är, / Som förwäl giordt ey tack hembär. Fosz 450 (1621). Jagh tigh, o Gudh! mitt lof hembär. Ps. 1695, 374: 1. Du skall hembära Rigitsa min helsning, och säga, att jag in i döden varit henne trogen. Carlén Repr. 534 (1839). Ju oftare man ser den meliska Venus, dess hellre vill man med ett leende ursäkta den afgudiska dyrkan Heine hembar henne. Rydberg RomD 96 (1877). 2Kor. 1: 11 (Bib. 1917).
b) (†) hänskjuta (ngt till ngns bedömande l. avgörande l. till omröstning o. d.). RARP 1: 32 (1627). Hwilcket (dvs. en lönetvist) till Eders Högwyrdigheetz sampt Venerandi Consistorij höggunstiga Ompröfwande Jag i diupesta ödmiukheet lämbnar och hembär. VDAkt. 1706, nr 395.
Spalt H 734 band 11, 1930