Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HELBRÄGDA, v. -ade. vbalsbst. -ELSE (Strinnholm, Hygiea 1868, s. 531), -NING (Ekblad 332 (1764)).
Etymologi
[jfr d. helbrede, v.; avledn. av HELBRÄGDA, adj.]
(†) bota (ngn); äv. i uttr. helbrägda ngn från l. av ngt. Christus, när han the siuke helbregdede. Berchelt PestBeg. A 3 a (1588). Af thetta såret lärer tu .. helbregdat blifwa. Peringskiöld Hkr. 1: 236 (1697). De .. offrade till Gudarne .. för helbregdelse från sjukdomar. Strinnholm Hist. 4: 103 (1852). Odenius 2Celsus 300 (1906). Anm. Ordet upptages i Hof Förkl. 69 (1765), varav framgår, att det redan då kändes ss. föråldrat.

 

Spalt H 668 band 11, 1930

Webbansvarig