Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HAVEK, m.; anträffat bl. i pl. -er.
Etymologi
[av mnt. havek, havik (se HÖK)]
(†) hök (l. falk) ss. jaktfågel. En hundh och en täffva (dvs. hynda), som medt haffveker väl öffvede äre. G1R 26: 492 (1556).

 

Spalt H 584 band 11, 1930

Webbansvarig