Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HAUBITS ha͡ubit4s l. ha͡ω- l. 40, r. l. m. (m. Nordforss (1805), Lundell); best. -en; pl. -er040, äv. 400 (OSPT 1686, nr 37, s. 6, osv.) l. -ar400, äv. 040 (Carl XI AlmAnt. 197 (1690), SAOL (1923; jämte -er) osv.) ((†) -or HA 6: 77 (1808)).
Ordformer
(hau- 1686 osv. haut- 1740 (: Hautbitzer-kuhla)—1789. hou- 1710—1789. -bistz 1705—1706. -bits (-tz, -z) 1686 osv. hågwi(s)tzs 1690—1691)
Etymologi
[liksom d. haubits av t. haubitze, i sista hand av tjeck. houfnice, stenslunga (jfr mht. hūfnitze, hauf(e)nitz)]
1) artill. kastpjäs vars eldrör, då eld avgives, har en utgångsvinkel som är större än 25° o. som huvudsakligen användes vid beskjutning av horisontala mål o. mål bakom vertikalt skydd. OSPT 1686, nr 37, s. 6. 2 stora och 12 smärre haubistzer att skiuta sprängkuhlor och platta kuhlor med. KKD 9: 154 (1705). LbArtill. 2 (1883). UPosArtill. 23 (1916). — jfr BELÄGRINGS-, FÄLT-HAUBITS m. fl.
2) skjutv. om handeldvapen som till formen liknar en haubits (i bet. 1); ss. förled i ssgr. — jfr BÖSSE-, MUSKÖT-HAUBITS.
Ssgr (till 1; artill.): A: HAUBITS-BATTERI. Törngren Artill. 1: 112 (1794). —
-DIVISION. En tung haubitsdivision (vid positionsartilleriregementet) består av: divisionsstab och två tunga haubitsbatterier. SFS 1918, s. 2783. —
-GRANAT. GT 1788, nr 57, s. 1. —
-KALIBER. Hazelius Artill. 31 (1833). —
-KULA. (haubits- 1758—1909. haubitser- 1740) (numera knappast br.) haubitsprojektil. En Hautbitzer-kuhla satte den ena af Galèerna i brand. Nordberg C12 2: 641 (1740). Auerbach (1909). —
-LAVETT. Grundell UnderrArtill. 215 (1705). —
-PROJEKTIL.
B (†): HAUBITSER-KULA, se A.

 

Spalt H 533 band 11, 1930

Webbansvarig