Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HASPA has3pa2, i västra o. södra Sv. stundom 40, sbst.3, f., best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. haspa, sladdrerska, gammal käring. Ordet är sannol. bildat till HASPA, v.2, i bet.: haspla ur sig skvallerhistorier]
(i vissa trakter, vard.) gammal l. elak l. sladderaktig käring; jfr HASPEL, sbst.2 Tvij dig, du gambla haspa! Holmström Vitt. 198 (c. 1700). Din haspa! Bondeson Markn. 18 (1881).

 

Spalt H 497 band 11, 1930

Webbansvarig