Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HARPONIST, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(harpe- 15541674. harpo- 16741852)
Etymologi
[liksom d. harpenist efter holl. harpenist, t. harfenist, till holl. harp resp. t. harfe (se HARPA, sbst.1)]
(†) harpspelare; harpist. Nicles Harpenisth. G1R 24: 373 (1554). Harponisten Bochsa. GHT 1840, nr 1, s. 2. ÖoL (1852).

 

Spalt H 473 band 11, 1930

Webbansvarig