Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HARPOJSA ha3rpoj2sa l. harpoj4sa, i Sveal. äv. 032, förr äv. HARPEXA, HARPÖSA (harpȫsa Östergren (1926)), HARPÖJSA (ha`rpöjsa Weste) o. HÅRPÖSA, v. -ade ((†) p. pf. -t Stiernman Com. 3: 433 (1666), LexTrip. (1742)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(har- 1754 osv. har(d)t- 17341853. harts- 1808. -pasa 1775. -pexa 17901814. -pojsa (-poisa) 1756 osv. -pö(i)jsa 18071885. -pöjtsa o. d. 18511872. -pösa 17341926. -pössa 1788. -pötsa 1757. hå(å)r-pösa c. 16381742. hårdpösa 1749)
Etymologi
[till HARPOJS (HARPIX); jfr d. harpikse, holl. harpuizen, t. harpüsen]
1) (†) till HARPOJS (HARPIX) 1: bestryka l. insmörja (ngt) med harts. Schroderus Dict. 76 (c. 1638). Öfversmältes eller lika som lacqverades fordom driks-kjärl inuti med godt harts, hvilket kallades at harpösa kjärilen. Rothof 177 (1762).
2) (numera föga br.) sjöt. till HARPOJS (HARPIX) 2: bestryka l. insmörja (fartygsskrov l. trävirke å fartyg, stundom andra träföremål) med ”harpojs”. Hartpösa et skepp. Serenius (1734; under pay, v.). Tunnor .. tjärade eller harpojsade på samma sätt som en båt. JournManuf. 1: 80 (1825). Östergren (1926).

 

Spalt H 473 band 11, 1930

Webbansvarig