Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HARMONIK har1mωni4k l. -o- l. -å-, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[av t. harmonik; efter gr. ἁρμονική (näml. τέχνη), musikteori, f. sg. av ἁρμονικός, adj. till ἁρμονία (se HARMONI)]
mus.
1) (numera knappast br.) harmonilära. Gynther ConvHlex. (1846). Ekbohrn (1904).
2) om det för ett tonstycke l. en tonsättare utmärkande sätt varpå harmonierna behandlas. Bauck 1MusH 144 (1862). Harmoniken (i Rameau’s operor) är stundom ytterst kärf och hård. Wegelius MusH 202 (1892). (Jeanson o.) Rabe 1: 235 (1927).

 

Spalt H 458 band 11, 1930

Webbansvarig