Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HARKLA, v.1 -ade.
Etymologi
[avledn. av HARKA, sbst.1]
(†) kratta, räfsa; behandla (ngt) med kratta. Aurivillius Gr. 125 (1684). Trozelius Rosensten 150 (1752, 1771). Anm. Hos Linné Sk. 206 (1751) är ”harklas” fel för ”harflas” (dvs. härvlas, hasplas).
Särsk. förb.: HARKLA NED. kratta ned, nedmylla (ngt) med kratta. Rudbeck Atl. 3: 578 (1698). —
HARKLA TILLSAMMANS. kratta (ngt) tillsammans (i en hög). Wallner Kol. 43 (1746).

 

Spalt H 450 band 11, 1930

Webbansvarig