Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HANGAR haŋga4r, äv. med mer l. mindre fr. uttal, r.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[liksom dan. o. t. hangar av fr. hangar, skjul, vagnslider; av ovisst urspr.; jfr senlat. angarium, hovslagarsmedja]
1) [jfr motsv. anv. i d.] (†) mil. täckt gång l. väg, särsk. invid fältvallen på en fästning. Wingård Minn. 3: 88 (1846).
2) hus, skjul l. tält till förvaring av flygmaskin(er) l. luftskepp; flygstall, flyghall. GHT 1908, nr 10, s. 6. Hangarer göras (i fält) vanligen av tältduk. FlygHb. 21 (1921). — jfr TÄLT-HANGAR.
Ssgr (till 2): HANGAR-BYGGNAD.
-FARTYG~20 l. ~02. fartyg som medför flygplan och varifrån dessa kunna starta. 3NF (1928).
-KRYSSARE. jfr -FARTYG.
-TÄLT.

 

Spalt H 415 band 11, 1930

Webbansvarig