Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HAMS ham4s, sbst.2, n.; best. -et.
Etymologi
[till HAMSA, v. 2]
1) (vard.) slarvigt o. ovårdigt uppträdande; tanklöst o. osammanhängande prat; hafs; ”slams”; trams; stundom om bjäfs o. d. Bremer Grann. 1: 26 (1837). Så hasplade hon af sig en massa hams och trams till historier. Cavallin Stevenson Söderh. 93 (1897). Hon hatade hams och slarv. Petri Ouchterlony 421 (1924). Ska man verkligen styra ut sig i bjäfs och hams för att bevittna några akter ur det mänskliga eländet. SvD(A) 1929, nr 282, s. 8 (i fråga om teaterbesök).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = HAMSA, sbst. Högberg Baggböl. 1: 122 (1911).

 

Spalt H 235 band 11, 1930

Webbansvarig