Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HAJRING, r. l. f.; best. -en; pl. -ar; äv. HÄIGRING, r. l. f.
Ordformer
(hai- 17651798. haj- 1807. häig- 1798)
Etymologi
[motsv. d. hairing (enl. Röding 1: 703); sannol. dialektal sidoform till HÄGRING. — Jfr HAJA, v.2]
(†) hägring. Hairing säges när landen synas som de vore up i luften, så at himmelen synes mellan landet och sjön. Dalman (1765). (Sv.) Häigring eller Hairing. (t.) Harige Luft. Röding SD (1798). Weste (1807; angivet ss. sjöt.).

 

Spalt H 47 band 11, 1930

Webbansvarig