Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HAFSER haf4ser, m.; best. (mindre br.) -n l. hafsen; pl. (mindre br.) hafsar; i sht i Finl. äv. HAFS haf4s, sbst.2, m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(hafs 1794—1872 (med hänv. till hafser). hafser 1749 osv.)
Etymologi
(starkt vard.) motsv. HAFSA, v. 2: hafsig l. slarvig person, slarv, slarver. Lind 1: 1500 (1749). Calonius Bref 80 (1794). Lundell (1893; angivet ss. talspr.).

 

Spalt H 28 band 11, 1930

Webbansvarig