Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HABBLA, v.; pr. sg. -ar.
Etymologi
[jfr sv. dial. habbla, gå osäkert, snubbla; stamma, pladdra]
(†) bildl.: treva, famla; jfr HAMLA, v.2 1. Aldrabäst gör den .., som icke nu ligger ok habblar ok fabblar i de mörke längst förbijfarne saker, utan tager ded närwarande ok förer ded til sitt rätta bruuk. Columbus Ordesk. 67 (1678).

 

Spalt H 4 band 11, 1930

Webbansvarig