Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GÖTISK 4tisk, adj.1; n. -iskt ((†) -ist (motsv. ett numera bl. ss. starkt vard. förekommande uttal) Rudbeck Atl. 3: 25 (1698)); äv. (numera föga br.) GÖTSK 4tsk, äv. jöt4sk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-esk c. 1600. -isk 1635 osv. götsk Dalin Arg. 2: 171 (1734, 1754), Uppl. 2: 495 (1908))
Etymologi
[fsv. götsker, götisk, gotisk, motsv. isl. gauzkr; avledn. av GÖT, sbst.1]
1) (i sht i fackspr.) motsv. GÖT, sbst.1 1: som har avseende på l. tillhört (tillhörde) l. varit (var) utmärkande för l. härstammar l. utgått från götarna; förr äv.: som tillhör l. har avseende på Götaland. En götisk konungaätt. Then Göthiske Hoffrätten. RP 8: 243 (1640). En hop .. Svenska och Götiska män hade för denna enda man (dvs. Ubbe av Frisland) dels fallit, dels blifvit illa sårade. Strinnholm Hist. 1: 268 (1834). Fornlemningar och fynd (i Kalmar län) både från den götiska tiden och den derpå följande svenska. Höjer Sv. 2: 334 (1876). Rydberg Vap. 279 (1891).
2) språkv. motsv. GÖT, sbst.1 1 c: som har avseende på l. tillhör l. är utmärkande för götamålen. Hans språk är götiskt färgat, visar götiska drag. SkrSvSAntropGeogr. 5: 4 (1880). De götiska novationerna .. begynna först söder om de uppsvenska målen. Hesselman Sveam. 64 (1905). De götiska delarne af det svenska språkområdet. Uppl. 2: 503 (1908). Flodström SvFolk 204 (1918).
3) motsv. GÖT, sbst.1 2.
a) (numera bl. i historisk framställning med anknytning till ä. källskrifter l. framställningar) som tillhört (tillhörde) l. varit (var) utmärkande för l. härstammar från ”de gamla götarna”; fornsvensk, fornnordisk, forngermansk; förr äv.: svensk, nordisk, germansk. Bureus Suml. 63 (c. 1600). Magog inträdde vthi thet Göthiske Regementet vppå thet 88. åhret (efter syndafloden). Schroderus JMCr. 5 (1620). De utrikiske Gjöthiske nationer. CÖrnhiälm (1693) i HSH 3: 136. Ferdinand, förtörnad att en Götisk Prins (dvs. G. II A.) dristar mäta sin styrka med dess makt, sänder Tilly att hämnas. Gustaf III 1: 41 (1786). Gammal Göthisk Heder. Kellgren 3: 205 (1792). Den götiska fornåldren. Leopold 5: 140 (c. 1820). (Att) Sveriges äldsta inbyggare, hvarken tillhörde den götiska folkstammen, som nu bebor landet, eller den Celtiska. Nilsson Ur. I. 2: 16 (1838). Snoilsky 2: 292 (1881). Den .. nordiska renässansen med dess oklara sammanblandning av götisk och keltisk forntid. (Schück o.) Warburg Huvuddr. 3: 86 (1918).
b) litt.-hist. som har avseende på l. är inriktad på o. (i patriotiskt syfte) framhåller l. förhärligar (i sht i diktning l. konstvärk) ”de gamla götarna” l. den nordiska forntiden; i sht i uttr. som ha avseende på göticismen i början av 1800-talet. De af herr Fogelberg utarbetade Göthiska statuers utförande i marmor. Iduna 11: 85 (i handl. fr. 1818). Schwartz Tegnér 54 (1903). (Nils Ragvaldssons tal vid Baselkonsiliet 1434) har sin förnämsta betydelse som första vittnesbördet om en ”götisk” riktning i svensk fornhistoria. 2NF 19: 1027 (1913). Atterbom hälsade med hänförelse den götiska rörelsen. (Schück o.) Warburg Huvuddr. 3: 91 (1918). Geijers götiska diktning. Blanck (1918; boktitel). — särsk. i uttr. Götiska förbundet o. d., namn på ett fosterländskt, litterärt, historiskt o. arkeologiskt samfund i Sthm under åren 1811—33 (1844), som enligt stadgarna skulle värka för upplivandet av ”de gamle göters frihetsanda, mannamod o. redliga sinne”. Iduna 11: 77 (i handl. fr. 1811). Anm. Uttr. är äv. namn på ett ordenssällskap i Göteborg som stiftades 1815 med ovannämnda samfund ss. förebild.
4) litt.-hist. motsv. GÖT, sbst.1 3: som har avseende på l. tillhör l. är utmärkande för l. härrör från göterna l. deras idéer, som är ett uttryck för l. präglas av göternas idéer o. d. Hans diktning saknar icke götiska drag. Skrif med görligaste första till Din Göthiske Vän Tegnér. Tegnér (WB) 2: 420 (1812). Lagerhjelm .. besökte den af brodern Adlerbeth sammankallade Götiska stämman. Geijer Brev 230 (1828). Nicander .. skref sånger i ”götisk” anda. Wirsén i 3SAH 7: 93 (1892). (Richert) tog initiativ till utgivande av .. Sveriges gamla lagar — en ”götisk” bragd så god som någon. (Schück o.) Warburg Huvuddr. 3: 91 (1918).
5) (†) motsv. GÖT, sbst.1 4: gotisk. Thessa quinnor (dvs. amasonerna) seijas .. skola hafva varit Göthiska. LPetri Kr. 10 (1559). Schroderus Os. 1: 413 (1635). Tå thet Göthiske Rijket .. vnder Keyser Justiniano war wordet förstördt. Brask Pufendorf Hist. 405 (1680). Götiska språket är den äldsta form, i hvilken vi känna något germanskt språk. Richert Ljudlag. 17 (1863). — jfr MESO-GÖTISK.
6) [efter fr. gothique i motsv. anv.; jfr äv. d. gotisk, eng. gothic i motsv. anv.] (†) i överförd anv.: som tillhör l. stammar från länge sedan förflutna, barbariska o. oupplysta tider, barbarisk. Göthiska fördomar, som oaktadt Philosophiens och förnuftets framsteg, icke dess mindre regera. SP 1779, s. 366. Skolbarnen (skulle enl. 1795 års skollag) emanciperas från alla gamla ”götiska” och ”barbariska” band och föreställningar. PedT 1890, s. 355.
7) i fråga om byggnadsstil (konststil).
a) [efter fr. gothique i motsv. anv.; jfr d. gotisk i motsv. anv.] (†) medeltida, motsatt: antik (klassisk) l. antikiserande. (Den byggnadsstil) hvarefter mäst alla Domkyrkor äro bygda, eller Götiske Smaken, som de Nordiska Folk med sig fört til Italien på fyra hundratalet. Dalin Hist. 1: 278 (1747). Choret .. tycks vara äldst, är och högst under hvalfvet, som upbäres af mångkantige Giötiske pelare. Palmstedt Resedagb. 2 (1778; i fråga om domkyrkan i Västerås, vars äldsta delar äro byggda i romansk stil). Natten / Ser genom göthiska fensterna in en vinterlig morgon. Fahlcrantz 1: 1 (1835, 1863; i fråga om förh. på 800-talet). — jfr (†) med anslutning till 6: Sjelfva kyrkan i förskämda grekiska smaken … Den förskämda grekiska smaken kallas göthisk i allmänhet; man vet, att Götherne hade ingen smak: de apade eller röfvade. CAEhrensvärd 14 (1782; i fråga om den i bysantinsk stil byggda S:t Markuskyrkan i Venedig).
b) konsthist. i fråga om den i slutet på 1700-talet uppkomna byggnadsstil (konststil) som ansluter sig till medeltida (romansk l. gotisk) stil: nygotisk; särsk. i uttr. götiska tornet, namn på ett av Desprez i början på 1790-talet i slottsträdgården på Drottningholm uppfört torn med rundbågiga fönsteröppningar, rundbågslist o. krenelerat bröstvärn. (Ritningarna från 1831 till det) i ”götisk” stil inredda rummet (på Örbyhus). Uppl. 1: 654 (1905). BergsbSahlin 140 (1921). Wollin Drottnh. 188 (1927). Götiska tornet .. är .. den första begynnelsen till ”götisk” stil i Sverige. KonstvEssHahr 55 (1928).
c) (numera mindre br.) konsthist. i inskränktare anv. av a, = GOTISK 4. Bygningssättet (på Köpenhamns slott) var .. ganska Hanseatisk, eller, som det ock kallas, aldeles i Göthiska smaken. SvMerc. 1764, s. 223. Götiska hvalf kallas de som äro spetsiga upptill. Sturtzenbecher (1805). Theatern föreställer en Göthisk Sal. Remmer Riv. Scenanvisn. (1827); jfr a. Det herrliga templet (dvs. domkyrkan i Uppsala) i götisk prakt. Snoilsky 3: 15 (1883). Götisk kolonn. 2NF 14: 594 (1910).
d) [i överförd anv. av c] (†) i uttr. götiskt spår, valsspår med utåt buktiga sidor, spetsbågespår. Råskensvalsverken bestå vanligen af 2 valspar, ett för grofvalsning med götiska spår och det andra för slutvalsning .. med rektangulära spår. JernkA 1869, s. 98.
Anm. till 7 a o. c. I språkprov från ä. tid är det stundom omöjligt att med säkerhet avgöra om bet. a l. bet. c föreligger.
8) (numera bl. boktr.) om skriv- l. tryckstil, = GOTISK 5. Denna Tyska Styl, eller nyare Göthiska, som vi äfven kalle Svensk. Beckman Skrifk. 3 (1794). Frakturstil .. eller Götisk stil. Thorelius SvSpr. 4 (1867). 3NF 7: 913 (1927). jfr SEMI-GÖTISK. — särsk. i inskränktare anv., om visst slag av gotisk tryckstil l. fraktur (den mest hopträngda o. kantiga). I frakturen förekommer götisk .. m. fl. (stilar). Nordin Boktr. 54 (1881).
Avledn.: GÖTISKA, förr äv. GÖTSKA, i bet. 13 r. l. f., i bet. 4 f. (-iska 16871905. -ska 16751747)
1) (mindre br.) språkv. till 2, sammanfattande benämning på de götiska dialekterna, götamålen. Bibeln bryter mycki på Götska. Columbus Ordesk. 11 (1678). Hesselman Sveam. 65 (1905).
2) (†) till 3 a, dels ss. benämning på det för nordborna (o. andra germaner) gemensamma fornspråket, dels ss. sammanfattande benämning på de nordiska fornspråken; nordiskt fornspråk; urnordiska, urgermanska; oftast med gammal ss. attribut. Gothlandz-Laghen På gammal Göthiska. Hadorph (1687; boktitel). Winland det goda, och Skrälingaland; som på gammal Göthska .. beskrifwit finnes. Holm NSv. 17 (1702). (Tyska, svenska osv.) böra (icke) anses annorledes, än såsom barn af en moder gamla Götiskan. Botin Hist. 1: 32 (1789). Isländskan, en quarlefva af Göthiskan, som är Modren til de Nordiska Språken. VexiöBl. 1812, nr 53, s. 2. Atterbom PoesH 4: 41 (1848).
3) (†) till 5: gotiska språket. Verelius Run. 9 (1675). Richert Ljudlag. 17 (1863). Björkman (1889). jfr MESO-GÖTISKA.
4) (†) till 5: gotisk kvinna. Möller (1790). De kallade mig .. / Lösaktig Götiska. Hagberg Shaksp. 8: 34 (1849; yttrat av goternas drottning Tamora).
GÖTISKHET, r. l. f. (mindre br.) särsk.
1) till 1. Hildi-namnens götiskhet. Nerman SvHednLitt. 86 (1913).
2) litt.-hist. till 3 b. CFDahlgren (1824) hos Thomander TankLöj. 129. Den yfverborna svenskheten eller götiskheten, som gjorde våra nejder till de äldsta och märkligaste af alla. TurÅ 1912, s. 45.

 

Spalt G 1760 band 10, 1929

Webbansvarig