Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GÖRDLARE l. GYTTLARE l. GÖTTLARE, m.; best. -en; pl. =; äv. GÖRD(E)LER l. GYRTLER, m.; best. -n.
Ordformer
(g(i)ördlare (jördl-) 1675—1704. gördeler 1678 (: Gördelern, sg. best.). gördler 1673. giörteler 1671 (: Giörtelern, sg. best.). gürtler 1672 (: Gürtlern, sg. best.). gyttlare LdVSkr. 1802—03, s. 110 (: Gyttlaren, sg. best.). görtlare 1797. göttlare Sjöborg)
Etymologi
[sv. dial. (Skåne) gyttlare, göttlare; liksom d. gørtler (ä. d. gyrtler) av t. gürtler, bildat till gürtel (se GÖRDEL)]
(†) gördelmakare. BoupptSthm 28/2 1671. Sjöborg SkånH III. 1: 195 (1812).
Ssgr (†): GÖRDLAR-ÅLDERMAN. BoupptSthm 6/12 1684. —
-ÄMBETE. BoupptSthm 22/11 1678.

 

Spalt G 1744 band 10, 1929

Webbansvarig