Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GÄSTNING jäs3tniŋ2, förr äv. GÄSTING, r. l. f.; best. -en ((†) -n HH XI. 1: 16 (1530)); pl. -ar (OPetri Kr. 141 (c. 1540) osv.) ((†) -er GR 6: 233 (1529), Annerstedt UUH Bih. 1: 211 (i handl. fr. 1624)).
Ordformer
(gesn- 1543. g(i)estn- 15241716. gässn- 1660 (: gässninge wägh). g(i)ästn- (gjästn-) 1552 osv. — -ing 1595. -ning 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. gästning, motsv. d. gæstning; jfr isl. gisting]
vbalsbst. till GÄSTA. — särsk.
1) (förr) motsv. GÄSTA 1, om det förhållande att resande under äldre tid ägde att (urspr. utan ersättning) taga in hos vid vägen l. i trakten boende person o. av honom erhålla husrum o. förplägnad m. m.; särsk. om sådant underhållande av konungen l. hans ämbetsmän l. av krigsfolk (vilket hade karaktär av en skatt); äv. om det förhållande att konungen l. större godsägare brukade resa omkring till sina gårdar för att underhållas av sina därvarande underlydande; äv.: besök av l. mottagande av vägfarande o. d.; stundom: tillopp av vägfarande o. d. Then swora gestningh .. som wor almwge i Hoffwa .. haffua. GR 3: 85 (1526). Någer clagemåll i frå menige Clerkerijdh i Östergötlandh förekompne äre, vm någen vlaglig gestning. Därs. 12: 178 (1539). Then störste tunge som menige Almoge oppå ligger är thenne medh the otalige Skiutzfärder och Gästninger. Stiernman Com. 1: 478 (1604). Ibland Landzens beswär fast ett thet högsta är, then gästning och Skiutzning som dragas moste. SvRStBesl. 1642, s. B 3 b. Uthmed prästporten löpa tre korswägar fram, huar aff fölljer stor gästning. VDAkt. 1657, nr 333. Ett större antal egendomar hopades (under medeltiden) i några få betydande slägters händer; och då drogo jordegarne omkring på gästning i de särskilda landsorter, der de hade spridda hemman. SKN 1841, s. 191. (Biskoparna) hade (under medeltiden) .. rätt till gästning hos prästerskapet under sina visitationsresor eller aflösning af densamma (procuratio). Hildebrand Statsförf. 189 (1896). BonnierKL (1924). — jfr BISKOPS-, BOL-, BRO-, BÄRGSTINGS-, FODRINGS-, FOGDE-, FRI-, HÄRADSHÖVDINGE-, KNEKT-, KONUNGS-, LAGMANS-, TINGS-, VÅLD-GÄSTNING m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. sitta för gästning, vara skyldig l. tvungen att lämna husrum o. förplägnad åt resande o. d.; jfr GÄST, sbst.1 3 a, o. GÄST, sbst.2 1. Jt[em] vnd[er]uiste och .. hustru Margaretha at hon satt for all gestni[n]g och vtlægni[n]g ept[er] .. g[er]dz døødh. OPetri Tb. 166 (1527; uppl. 1929).
b) (†) i uttr. uppehålla l. hålla uppe gästning, fullgöra gästningsskyldighet. SthmTb. 11/12 1553. Därs. 26/2 1554.
c) konkret: gärd in natura som uttages l. skall uttagas gm gästning l. som är avsedd till underhåll under konungens l. ämbetsmäns o. d. resa o. d.; äv.: avgift i pänningar som erlägges i stället för gärd in natura. GR 2: 27 (1525). Benct y Jonsboda (skattar) .. gårdztiiondhen och gestninghen 1 p:d humbla. SkaraStiftJordeb. 19 (1540). Vij vele hafva then deel, som igen blifver af gästningen, när tingen holdne äre, till våre slott att spijsse ther medh vårt folck. GR 23: 404 (1552). JmtFmT 2: 83 (1897).
d) (förr) kam. viss enhet för skattläggning av jord (beräknad efter den gästningsskyldighet som påvilade densamma); jfr MANTAL. Också Gästningar förekomma under samma betydelse som nu för tiden Mantal. Rabenius Kam. § 89 (1832).
e) (†; se dock nedan) i allmännare anv., om underhåll l. uppehälle in natura över huvud. De (dvs. de inkvarterade knektarna) må gå om bynn thil giestningh, som de thil förenne giorth haffuua. TbLödöse 105 (1588). Thenne giestningienn medh thenne muremesternna .., then skall gå wth en mållthidh på huar 1/2 m(ar)k, som de giffua årligienn wthij sinn skath. Därs. 351 (1595). — särsk. (förr) i fråga om underhåll i fredstid åt soldat som icke har torp. PH 6: 4502 (1757). Andreas Svala .. var rotens knekt och bodde på gästning i en kammare vest på gården. Wengelin GMinn. 100 (1893).
2) (†) motsv. GÄSTA (2 o.) 5 samt GÄST, sbst.1 3 b: krogrörelse; jfr GÄSTGIVERI 2 a. SvRStBesl. 1642, s. C 1 b. Om man sielf .. håller skänckeriet och gästningen (på krogar som ligga på gårdens l. godsets ägor), måste ditföras Ved til Vinteren. Salander Gårdzf. 188 (1727). Björkman (1889; med hänv. till gästgiveri).
3) (numera föga br.) motsv. GÄSTA 4: besök ss. gäst hos ngn; äv., med anslutning till GÄSTA 5: gästabud, kalas; traktering, undfägnad. Thyselius HandlLärov. 1: 18 (1620). Sabbathz Ohelgande .. igenom .. onödiga Gestningars Anställande. ACanuti ESkytte D 2 b (1642). Sedan Mästerstycket är upvist och gillat vordet, skal han (dvs. gesällen) gifva 10. Dal. S:mt i Lådan utan vidare giästning eller omkostnad. PH 1: 206 (1720). Här har jag stundom ock bjudit in mina vänner till gästning. Wulff Petrarcab. 68 (1905). (Det) vankades icke blott ”gästning” af hvarjehanda slag, utan också gåfvor. Modin GTåsjö 271 (1916). Suneson GGrund 18 (1926). — jfr JUL-GÄSTNING.
4) (i sht i högre stil) motsv. GÄSTA 7 b: besök l. ”påhälsning” av fiende l. av döden o. d. Svart G1 63 (1561; om en stormning). Döden han vill oss gästa. Och hvad mig angår, så är jag ej så m(yc)k(e)t mån om hans gästning. Kellgren (SVS) 6: 20 (1773).
Ssgr (i allm. till 1): A (†): GÄSTNINGA-PÄNNINGAR, -VÄG, se C.
B (†): GÄSTNINGE-PÄNNINGAR, -VÄG, se C.
C: GÄSTNINGS-BESVÄR. (förr) jfr BESVÄR I 2 b. Botin Hem. 2: 97 (1756). SvH 5: 101 (1903).
-FRIHET. (förr) frihet från gästning. Försäkr. 1/10 1649, s. A 1 a. —
-PÄNNINGAR, pl. (gästninga- 1530. gästninge- 15331560. gästnings- 16431864)
1) (förr) kam. pänningar som erlades i stället för gästning; jfr GÄST-PÄNNINGAR 3. HFinlKamF 1: 10 (1530). Härads-höfdingarne togo för dryga gästningspenningar. Celsius G1 2: 233 (1753). jfr TINGS-GÄSTNINGS-PÄNNINGAR.
2) (†) till 3: representationskostnader; jfr GÄST-PÄNNINGAR 5. Winberg Alnarp 1862—1912 51 (i handl. fr. 1864).
-SKATT. (förr) = -PÄNNINGAR 1. Celsius G1 2: 232 (1753). Schybergson FinlH 1: 214 (1887).
-SKYLDIGHET ~200 l. ~102. (förr) skyldighet att härbärgera o. förpläga vägfarande o. d. Strinnholm Hist. 4: 591 (1852). Schybergson FinlH 1: 250 (1887).
-VEDERLAG~200 l. ~102. (förr) kam. ur kronotionden utgående lönefyllnad åt präst ss. ersättning för resandes logerande o. förplägning. NF 9: 132 (1885).
-VÄG. (gästning(i)a- c. 1645c. 1720. gästninge- 15961664. gästnings- 16571674) (†) i uttr. stor gästningsväg, väg som är mycket trafikerad varför vid densamma boende måste härbärgera, o. förpläga många resande; ofta i uttr. bo l. sitta vid l. i en stor gästningsväg o. d.; jfr GÄST-VÄG. ÄARäfst 37 (1596). (Jag) sitter i een stoor giästningawägh. VDAkt. 1654, nr 89. Hagström Herdam. 2: 317 (cit. fr. c. 1720). Därs. 250 (1898).

 

Spalt G 1656 band 10, 1929

Webbansvarig